Otack är världens lön ibland...

Efter vårt SLRK-månadsmöte/DO-val i dag i Farsta så gick jag promenad i Ågesta med Harry och tog mig hem på Ågestavägen.
Döm om min förvåning när jag ser en Skoda stå utanför vägrenen och har kört rakt ned i diket med näsan före och hänger med hjulen ned i diket (litet men djupt dike på en så där 1m bredd och ca 40cm djupt)

Aha! tänker jag och vänder kosan tillbaka för att snabbt Hilift upp henne och putta henne frammåt med wåfflorna som stöd över avgrunden - eller eventuellt kanske vinscha henne bakåt.
Tyvärr hade hon ringt bärgaren precis annars hade hon tagit emot vilken hjälp som helst av mig (?)
Förklaring på fadäsen var att hon skulle köra sina 50mil till Värmland och hade lite bråttom och rastade vovvarna på en liten p-ficka vid vägen och glömde helt bort att det var ett dike framför bilen när hon körde iväg igen...
Jag stannade ett tag tills jag såg bärgaren komma då hon var ganska stressad och darrig och vi pratade lite om vad jag trodde om att hon förstört hela bilen och inte kunde köra därifrån.

Vi funderade på vad jag kunde göra och jag tror att jag lätt bara kunde winscha henne med ett block i trädet strax bakom bilen men då kom ju den stora funderingen - vad händer om JAG mosar till hennes lack eller hela tröskeln blir intryckt - vilket ansvar har jag?

Jag vet att SLRK har tagit fram ett papper för länge sedan där den olycksdrabbade kan skriva på att han gör det på egen risk men tänk omman gör mer skador på bilen?

Tror att det var Kåtorparn som hjälp en dam upp ur ett snöigt dike och när hon väl var uppe så kom mannen och skällde ut Kåtorparn efter noter att han hade skapat i underredet eller hur det nu var...
Otack är världens lön...

DO-val i SLRK

Lördagen den 31/10 var det DO-val i Distrikt Stockholm och kandidaterna haglade in ;)

Ett lugnt och skönt Do-val kunde genomföras och det var trevligt som vanligt i Chedias fik i Farsta sjukhem.

Skönt att vi nu åter kan glödjas åt att hitta på kul grejor i Stockholm utan motsättningar från annat håll.

//Malin - fortsatt do för Svensk Land Rover Klubb i Stockholm...

Finland Trophy

Efter att vi hade planerat och fixat hela veckan så var bilen äntligen färdigpackad och klar -nu var det bara co-driver Fredrik som fattades...

_____

Stropparna på plats ________ Vattenförsörjningen säkrad

Wåfflorna fastsurrade

Fredrik rullade in och vi slängde in det sista och åkte för att tanka och slå i lite mer luft i däcken inför de 33 milen på Finska vägarna. Samling hos Göthis och sedan bar det iväg - Micke Götlund/Team MILA med sina co-drivers Olof och Andreas, Team NOBO med Stefan och Co-driver Kenneth och så vi - Team Not Lost jag med Co-driver Fredrik.

På Siljabåten åts det middag och laddades till dagen efter. Båten angjorde Åbo-hamnen kl. 06.00, Finsk tid och vi drog ut på vägarna för att via Helsingfors ta oss upp till Mikkeli och Finland Trophy!

Finland Tropy är en GPS-offroad-orientering som går ut på att man under 24 timmar ska ta så många kontroller som möjligt av 250st. Kontrollerna har olika poäng och olika svårighetsgrad. Man fotar med sin egen digitalkamera och reglerna är att man ska hålla en hand på bilen och en på kontrollen, reggplåten eller startnr ska synas på bilden. Framdörrarna får öppnas men inte bakdörren. Klasserna är Original, Standard, Prototyp och Modifierad - RödBettan gick in på Standard då gränsen för originalklassen är 31 tumsdäck.

_____
Så här! _____________________Å´så här!

_____
Men inte så här... _____________och inte så här....
(man är inte så klar i knoppen framåt småtimmarna, så poängen blir lidande och man blir utan poäng...)

Ca kl 14.30 kom vi fram till uppställningsplatsen och "campingen" och febril verksamhet utbröt - Fredrik och jag var lite förvirrade men vill få upp tältet på plats och sedan var det dags att besiktiga bilen. Bransläckare med plombering, sjyssta bromsar, allt fastsatt i hela bilen och regbevis så var man färdig!

Uppställning i båset för "Standardbilar". Betalning av tävlingsavgift, registrering av Team och så var det snart förarmöte kl. 16 för oss svenskar på knackig finlands-engelska... USB-stickor delades ut med alla kontroller. Olof och Göthis fixade så att alla fick in infon i sina datorer.

Startfältet...

17.15, starten går för standardbilarna, ska vi hänga på de andra till det stora svåra området Merrasmäki för att få kläm på det här med GPS-orientering? Tillslut bestämde vi oss för att ta en av de "lättare" områdena för oss själva, vi hade ju i alla fall Göthis fina radioutrustning med oss så vi kunde höras långt och bra om vi behövde hjälp.

Väl igång började vi fundera på det här med datorn och programmet som ska visa oss fram till alla 250 kontroller. Tävlingledaren hade sagt att det var viktigt att kontroll 170 i område Kero skulle tas först för att det var en "starting controll point" och gör man inte det så gills inte de andra kontrollerna i samma område.

Vi var bland de första ut i det torra myrområdet, strax efter ett par Finnar som tog alla kontrollerna utom 170:an. Skit, hade vi missförstått, men tänk om vi tar dem först och sedan 170:an och missar alla kontrollerna?

Efter mycket om och men så hittade vi 170:an mitt i området och kunde sedan beta av de andra. prototypklassen hade hittat till området och spåren började bli djupa - vissa av de konmtroller som vi passerat tidigare kom vi inte fram till längre...

Vi tog oss till en av de andra "lätta" områdena längst bort - Vitikka och började beta av kontrollerna och vi gled vidare.

Hasa Yleisörastialue, blev nästa område och blev övreraskade av att det var ett jättelikt stenkrossområde med en stor sjö i mitten! I sjön låg det en del storpoängare och vi gled runt för att se om det fanns några kontroller alls som vi kunde ta som inte låg nedanför stupen, i vattnet eller på smala uddar 3m ovanför vattnet... Vid närmare studering hittade vi ett skogsområde med ett gäng kontroller som vi gav oss på och hade ett väldigt flyt tills vi fastnade i en geggmyr och lutade mot en sten - som tur var så fick vi hjälp av ett par finnar och sedan kom Team MILA och drog loss oss så vi kunde åka vidare och de kunde ta kontrollen.

Det blev dags att koka vatten och hällde i de frystorkde matpåsarna som Fedrik fixat och zippade igen dem för att äta senare.

Nästa område var ett litet område, Letru som skulle vara ok, när vi kom dit var det rena rama klipplandskapet och en massa stup och vi började äta vår mat som var klar och konstaterade att det nog var dags att powernapa lite. En powernap i chellenge är verkligen en powernap - Fredrik och jag kollar på varandra och konstaterar att vi är trötta - ställer klockan på 15 minuter och somnar inom 10 sekunder, vaknar och kör vidare - effektivt som 17! När jag vaknade hade Fredrik varit ute och rekat och konstaterat att det var kört att ens försöka i detta område.

Nu skulle vi ge oss på det stora "svåra" området Merrasmäki och gav oss av (Fredrik fick 7 min sovtid på transportsträckan innan lågväxeln åkte i. Merrasmäki var ett fantastiskt område med en massa klurig men kul kontroller och vi fick upp farten och ett himla bra flyt. Tog ett par lite högre kontroller och möljade på.

fortsättning följer...